Caroline och Micke
Jag kom hem vid 8 från Helsingborg och då stod maten på bordet, tack mamsen..du är så duktigt.
Nu har jag precis skrivit en hel dataskriven sida om "Pojken som kallades Det". En recenssion som skulle vara klar och inlämnad för länge sen. Men jag har inte kunnat skriva den förens nu. Men det gör nog inget, jag lämnar in den på fredag när vi har svenska.
Dagen..
Ja och Jennie åkte in till Helsingborg. Vi gick direkt till donken för där skulle Jennie äta, men jag köpte mat på Graffiti istället fast sjävklart satt jag med Jennie och vi hade så mysigt med den goda lukten av hamburgare..
Senare gick vi till sjukhuset och där fick vi träffa vår älskade Caroline. Hon var lite lika medvetande som hon var sist jag var där men det var ändå hur underbart som helt att bara se henne, känna på henne och skriva i hennes bok. Vi pratade ganska mycket med en av sjuksystrarna. Fast mest om Carolines hår, både på benen och ögonbrynen..haha vi tyckte det var så kul att det har växt en del. Men nästa gång vi kommer dit blir det ändring på det, ;) haha.
Det känns verkligen som om det har blivit bättre och hon klarar detta. Dem hade även tagit bort respiratorn idag, så man får hoppas att den inte åker på igen..men det är ett stort steg och att hon andas helt själv nu är underbart. Hon är så stark och jag tror på henne.
När vi hade varit hos Caroline ett tag gick vi till Micke med Nille och hans mamma. Eftersom vi inte varit där innan kändes det riktigt konstigt och jag vågade först inte gå in. Så vi skrev båda två i hans bok utanför men sen efter ett tag kändes det mer lugnt och vi gick in tillsammans och då kändes det bra.
Jag känner inte alls Micke så bra som jag gör med Caroline och därför är det självklart att jag tar det hårdare. Men en period för väldigt länge sen umgicks jag och Corinne en del med Micke men det var länge sen och mycket förendras på den tiden. Men jag har även snackat och träffat Micke ett par gånger den senaste tiden och han är faktiskt en riktigt härlig kille. Båda två klarar detta och dem har många på sin sida, kämpa, <3
Nu har jag precis skrivit en hel dataskriven sida om "Pojken som kallades Det". En recenssion som skulle vara klar och inlämnad för länge sen. Men jag har inte kunnat skriva den förens nu. Men det gör nog inget, jag lämnar in den på fredag när vi har svenska.
Dagen..
Ja och Jennie åkte in till Helsingborg. Vi gick direkt till donken för där skulle Jennie äta, men jag köpte mat på Graffiti istället fast sjävklart satt jag med Jennie och vi hade så mysigt med den goda lukten av hamburgare..
Senare gick vi till sjukhuset och där fick vi träffa vår älskade Caroline. Hon var lite lika medvetande som hon var sist jag var där men det var ändå hur underbart som helt att bara se henne, känna på henne och skriva i hennes bok. Vi pratade ganska mycket med en av sjuksystrarna. Fast mest om Carolines hår, både på benen och ögonbrynen..haha vi tyckte det var så kul att det har växt en del. Men nästa gång vi kommer dit blir det ändring på det, ;) haha.
Det känns verkligen som om det har blivit bättre och hon klarar detta. Dem hade även tagit bort respiratorn idag, så man får hoppas att den inte åker på igen..men det är ett stort steg och att hon andas helt själv nu är underbart. Hon är så stark och jag tror på henne.
När vi hade varit hos Caroline ett tag gick vi till Micke med Nille och hans mamma. Eftersom vi inte varit där innan kändes det riktigt konstigt och jag vågade först inte gå in. Så vi skrev båda två i hans bok utanför men sen efter ett tag kändes det mer lugnt och vi gick in tillsammans och då kändes det bra.
Jag känner inte alls Micke så bra som jag gör med Caroline och därför är det självklart att jag tar det hårdare. Men en period för väldigt länge sen umgicks jag och Corinne en del med Micke men det var länge sen och mycket förendras på den tiden. Men jag har även snackat och träffat Micke ett par gånger den senaste tiden och han är faktiskt en riktigt härlig kille. Båda två klarar detta och dem har många på sin sida, kämpa, <3
Kommentarer
Trackback
