Söötnosen
Idag har det varit en sån bra dag, :) först i skolan fick jag reda på att jag fick MVG på det senaste provet, hallåå :O mvg..jag har aldrig fått det på ett sånt här prov så jag blev så jävla glad. Sen fick jag även veta att jag hade fått VG på det förra området vi hade i datakunskap och det gjorde mig också glad.
När vi sen hade försäljning och service fixade jag så att jag inte behöver ha provet i morgon som jag egentligen skulle ha haft, och sen haka alla på den ideén och nu ska nog ingen ha det i morgon, haha. Därför bestämde jag och Jennie att vi skulle åka till vår lilla älskling eftersom nu inte behövde sitta hemma och plugga hela dagen/kvällen/natten. Och då blev jag också så jävla glad för så mycket som jag saknat söötnosen, <3
Så efter skolan gick jag och Jennie hem till mig och bredde några mackor så att vi skulle slippa äta i stan och istället sticka direkt till Carro och va där lääängre. När vi hade mackorna fixade och klara begav vi oss ut i det kalla och blåsiga vädret och det var vi inte beredda på för där flög Jennies skinka och min ost iväg, men vi klarade oss ändå, ;) Senare på tåget gav Jennie mig nästan hjärtattack. Det var så att jag tog med mig en flaska vatten hemifrån som Jennie stoppade i sin väska och på tåget på bordet där vi satt stod samma flaska och jag började självklart att dricka av den. När jag sen druckit klart gav jag flaskan till Jennie så hon kunde stoppa den i väskan men då säger hon; men ställ den där, den har stått där hela tiden. Gissa om jag fick panik ? :O jag hade druckit ur någon annans flaska..Fast hon menade att hon ställde den där när vi satt oss, utan jag hade sett det då. Vilket var en jävla tur för min del, :) ääckligt annars ju.
När vi sen var framme åkte vi med bussen upp till sjukhuset, för vi är lata, :) Där fick vi äntligen träffa Carro och vilken lättnad, hon ser så mycket starkare och bättre ut och det glädjer mig så himla mycket. Men när jag ser henne gråta blir jag så jävla arg och bara tänker, varför varför Carro varför ? Jag vill hon ska bli bra nuu och komma tillbaka, hon är inte värd att må så här hon ska vara hemma nu och må så jävla bra, men det kommer tyvärr inte hända på läänge och det gör så ont bara jag tänker på det. Jag vill inte hon ska vara ledsen, arg eller lida. Hon förtjänar inte det, hon förtjärnar bara allt gott. Men det kändes så himla skönt att sitta hos henne, jag och Jennie kan verkligen få henne lugn och jag vet och känner att hon hörde varenda ord vi sa till henne. Jag vet inte hur länge vi bara satt och snacka och snacka, men det var inte tillräckligt, hur många timmar man än är hon henne kommer det aldrig vara samma som att ha henne i skolan, på tjejkvällarna..ja överallt, jag hatar att tänka så men det är vad jag tänker på ganska ofta. Jag vet att hon kommer klara sig fast det kommer ta tid och det är jag jävligt glad över men detta är något som inte skulle ha hänt henne.
Men älskligen satt upp hela tiden i sin stol och vi var även ute och åkte med henne i korridorerna så hon kunde se annat än sitt tråkiga rum. Hon sov inte heller en ända gång och det kändes bra förutom vid vissa tillfällen när jag hoppades att hon skulle slippa det och bara få vila och få lugn och ro. Men jag vet att det är nödvändigt och hon behöver det. Timmarna bara blev fler och fler fast det kändes som om vi var där max i två timmar men det kändes så underbart bra och det dröjer inte lika länge tills vi kommer igen kan jag lova, ;) jag älskar dig Caroline du är så underbar, gullig, söt och jag ska inte ens snacka om ditt leende, ;) <33
När vi sen hade försäljning och service fixade jag så att jag inte behöver ha provet i morgon som jag egentligen skulle ha haft, och sen haka alla på den ideén och nu ska nog ingen ha det i morgon, haha. Därför bestämde jag och Jennie att vi skulle åka till vår lilla älskling eftersom nu inte behövde sitta hemma och plugga hela dagen/kvällen/natten. Och då blev jag också så jävla glad för så mycket som jag saknat söötnosen, <3
Så efter skolan gick jag och Jennie hem till mig och bredde några mackor så att vi skulle slippa äta i stan och istället sticka direkt till Carro och va där lääängre. När vi hade mackorna fixade och klara begav vi oss ut i det kalla och blåsiga vädret och det var vi inte beredda på för där flög Jennies skinka och min ost iväg, men vi klarade oss ändå, ;) Senare på tåget gav Jennie mig nästan hjärtattack. Det var så att jag tog med mig en flaska vatten hemifrån som Jennie stoppade i sin väska och på tåget på bordet där vi satt stod samma flaska och jag började självklart att dricka av den. När jag sen druckit klart gav jag flaskan till Jennie så hon kunde stoppa den i väskan men då säger hon; men ställ den där, den har stått där hela tiden. Gissa om jag fick panik ? :O jag hade druckit ur någon annans flaska..Fast hon menade att hon ställde den där när vi satt oss, utan jag hade sett det då. Vilket var en jävla tur för min del, :) ääckligt annars ju.
När vi sen var framme åkte vi med bussen upp till sjukhuset, för vi är lata, :) Där fick vi äntligen träffa Carro och vilken lättnad, hon ser så mycket starkare och bättre ut och det glädjer mig så himla mycket. Men när jag ser henne gråta blir jag så jävla arg och bara tänker, varför varför Carro varför ? Jag vill hon ska bli bra nuu och komma tillbaka, hon är inte värd att må så här hon ska vara hemma nu och må så jävla bra, men det kommer tyvärr inte hända på läänge och det gör så ont bara jag tänker på det. Jag vill inte hon ska vara ledsen, arg eller lida. Hon förtjänar inte det, hon förtjärnar bara allt gott. Men det kändes så himla skönt att sitta hos henne, jag och Jennie kan verkligen få henne lugn och jag vet och känner att hon hörde varenda ord vi sa till henne. Jag vet inte hur länge vi bara satt och snacka och snacka, men det var inte tillräckligt, hur många timmar man än är hon henne kommer det aldrig vara samma som att ha henne i skolan, på tjejkvällarna..ja överallt, jag hatar att tänka så men det är vad jag tänker på ganska ofta. Jag vet att hon kommer klara sig fast det kommer ta tid och det är jag jävligt glad över men detta är något som inte skulle ha hänt henne.
Men älskligen satt upp hela tiden i sin stol och vi var även ute och åkte med henne i korridorerna så hon kunde se annat än sitt tråkiga rum. Hon sov inte heller en ända gång och det kändes bra förutom vid vissa tillfällen när jag hoppades att hon skulle slippa det och bara få vila och få lugn och ro. Men jag vet att det är nödvändigt och hon behöver det. Timmarna bara blev fler och fler fast det kändes som om vi var där max i två timmar men det kändes så underbart bra och det dröjer inte lika länge tills vi kommer igen kan jag lova, ;) jag älskar dig Caroline du är så underbar, gullig, söt och jag ska inte ens snacka om ditt leende, ;) <33
Kommentarer
Trackback
